FÖRSTA RESAN TILLSAMMAN SYDAFRIKA

Stora Karoo

En familj på flykt. Sista bilden av en utrotningshotad art.

-Först sju timmar till Port Elizabeth, sa Anna.  Sedan ytterligare tre  timmar upp i landet. Lång väg för en växt som kanske inte finns.Euphorbia obesa
-Det finns en chans, sa Peter. Även om den är liten.
Kloteuforbian hade varit utrotningshotad sedan den första bilden publicerades i London år 1903. Därefter hade samlare över hela världen börjat tävla om att komma över ett exemplar. Den runda formen, det märkliga mönstret, världens enda rutiga växt.* Trots att den hade fridlysts redan på trettiotalet fortsatte folket i trakten att gräva upp den och sälja den dyrt. Med jämna mellanrum gick ryktet att den var helt utrotad. Men Peter hade hört sig för. Det kunde kanske löna sig att leta.
Kloteuforbians växtplats är extremt liten, några farmer i trakten av Kendrew i Stora Karoo. Snår, sand, sten under en glödande sol. Inga träd. 
De fick hjälp av några män från en av farmerna. Men det enda de hittade var hål efter växter som grävts upp. Efter två dagar lade de av.

Hus, Ciskei-Men nej, sa Anna. Vi har inte gått igenom allt. Nästa eftermiddag hittade de den lilla familjen. Från höger mamma, pappa, två barn. De gömmer sig i snåret. Kanske är bilden den sista av kloteuforbian på dess naturliga växtplats. Tack Anna. Han kände Susanne på Flora. Utan bilden ingen story. Utan story ingen artikel.

*Kungsängsliljan har en rutig blomma.

Vid Sundays River

Vild pelargon och ”världens fulaste växt”.

-Stanna bilen, sa Anna. Hon säljer ananas. Xhosakvinnan vid vägkanten skalade ananasen och skar den i skivor. Peter tog en bild. Är det för att hon har kritat sitt ansikte?Xhosakvinna  Anna såg förvånad ut.
-Nej, sa Peter. Det är för den röda blomman bredvid henne, Pelargonium inquinans. Den är alla pelargoners urmoder. Bakom henne ser du en krök av Sundays River. Här intill är växtplatsen för min egen Fockea där hemma.
Peter låste bilen. Anna följde med nerför sluttningen mot floden. De gick inte mer än ett par hundra meter.

Fockea edulis ps

Fockea edulis låg-Här är den, sa Peter.
-Världens fulaste växt, sa Anna.
-Rätt odlad kallas den suckulent bonsai och kostar ett par tusen. Plus att den var livsviktig för de folk som levde i öknen. Bushmännen. De grävde upp den, åt den och överlevde. Det är därför artnamnet är edulis, ätbar. Tack för föreläsningen, sa Anna.

Richtersveld.

 Halva människor och växter som stenar.

   En av de märkligaste trakterna på jorden är nordvästra hörnet av Sydafrika. Richtersveld. En blandning av öken, sten, höga berg, årslång torka och en hetta på 50 grader.
Hur växter kan överleva här? Knepen är många. De klarar torkan genom att själva fungera som vattenmagasin. De uthärdar den brännande solen genom att krypa ner under sanden.  Och de kommer undan de betande djuren genom att se ut som stenar. Intresserad av växter? Då är Richtersveld ett paradis. Här finns de märkligaste växterna på jorden.

Pachypodium namaquanumRichtersveld sträcker sig en bit upp i Namibia. Där står dessa Pachypodium namaquenis på vakt. De kallas halv-människor därför att de alltid vänder huvudet åt norr, det håll varifrån deras folk en gång kom som flyktingar. Som om de alltid längtar tillbaka.  Enligt sägnen.
Peter och Anna tillbringade fem dagar här, bodde och åt på små gesthouses och tog hjälp  av lokala guider för att hitta växterna. Till exempel de levande stenarna, Lithops, som man nästan bara ser när  de blommar. Eller fönsterbladen, Fenestraria, som man ofta inte ser alls.  Man måste ha en kvast med sig för att sopa fram dem. Medan Peter fotograferade strövade Anna omkring.
-Kom hit.  Anna ropade till sig Peter. Här är många levande stenar.
-Jag ser dem inte, sa han.
-Du står på dem.
Vanlig fråga, vanligt svar bland dem som letar växter i Richtersveld.

Stenar som hoppar.

Stenhoppa   Anna pekade pekade på en kvartssten bland de andra kvartsstenarna. Hon nästan rörde den med fingret.
-Ta en bild, sa hon. Den hoppar inte så länge vi är så nära. Den litar på sitt kamouflage.  In i döden.
Peter riktade kameran mot den sten han trodde hon menade.
-Nu tar vi ett par steg tillbaka, sa Anna. Hoppsan, nu skuttade den iväg. Gräshoppa kan man inte säga.  Stenhoppa. Fick du någon bild?

Jakten På Lilla Syster